Åland igår och idag

BRISTER I ENERGIFÖRSÖRJNINGEN – ETT SYMPTOM PÅ FASTLANDETS VANVÅRD

Månget öga har återigen med bestörtning kunnat taga del af de brister, som plåga vår skärgård, då Torsholma by i Brändö igår drabbades af ett nio timmar långt strömavbrott. Hvad betyder väl detta om ej ett tydligt tecken på hur bristfällig vår infrastruktur är, enär den lämnats att förfalla under fastlandets godtycke? De spruckna säkringsunderlagen, hvarom talades, äro blott en symbol för det försumliga förhållningssätt som präglar landskapet, då man ej förmår tillse en betryggande försörjning af äfven de mest elementära samhällsfunktioner.

Detta är ej blott en olägenhet, det är en kränkning af det åländska folkets oförytterliga rätt till en fungerande vardag. Att en hel by skall behöfva tåla mörker och kyla i nära ett halft dygn, medan man på fastlandet synes fullständigt oförmögen att med skyndsamhet återställa ordningen, är ett förhållande som på intet vis kan accepteras. Hvarför skola våra fjärran belägna socknar alltid lida mest? Låtom oss icke vika i vår sträfvan att trygga en oberoende existens för våra öar.

Vår fäderneärvda rätt till ett själfständigt åländskt styre är just hvad som skulle motverka dylika försyndelser. Endast med verklig autonomi kan Åland själft bestämma öfver sin energiförsörjning och trygga dess bestånd, utan att vara utlämnadt åt Finlands oförmåga eller likgiltighet. Detta är grunden för vår kamp, själfstyrelsens heliga grundvalar, som skola garantera ordning och framåtskridande för varje åländskt hem, från Torsholma till Kökar.

*J.S.*