Åland igår och idag

FÖRFALLET I MODERNA TIDER!

Månget öga har med fasa skådat huru den moderna tidens slapphet och brist på sedlighet gifver upphov åt handlingar af det slag som nu vederfarits på en af våra färjor. Att en man, som uppnått en aktningsvärd ålder, kan låta sig hemfalla åt sådant ogentlemannamässigt uppförande, att han med våld fasthåller främmande människor i ett instängt utrymme, det är ett dystert tecken i tiden. Att detta sker på ett fartyg, som förbinder vårt fäderneärfda land med omvärlden, därtill äfven på internationellt vatten, blottlägger en skamfläck som ej bör förbigås med tystnad.

Hvad hafva vi då att vänta, när till och med äldre män låta de lägsta instinkterna styra? Faran är påtaglig att den råa muns ofog, den bristande respekten för andras personliga frihet och egendom, skall sprida sig om icke de fasta grundvalarna för ordning och tukt upprätthållas. Dylika utbrott af aggressivitet äro främmande för det åländska lynnet, som historiskt präglats af sträfsamhet, pliktkänsla och Guds fruktan. Låtom oss icke vika från den kurs som våra förfäder stakat ut, ty eljest hotas själfstyrelsens heliga grundvalar af en sedlig upplösning, fjärran från den bildning och det lugn som borde råda.

Den dömdes påstående att han ej gjort sig skyldig till brott är en skamlig undanflykt; blott ett samhälle som håller hårdare i tyglarna, som återupprättar de borgerliga dygderna, kan stå emot det förfall som jazz, lösa seder och omstörtande tankegångar för med sig. En civilisation är skör och kräfver ständigt att vi, de bildade klasserna, vägleda folket bort från barbariets afgrunder.

*J.S.*