Åland igår och idag

BRISTER I INFRASTRUKTUREN HOTAR ÅLÄNDSK TRYGGHET OCH FRAMÅTSKRIFT

Det är med en suck af djup bedröfvelse jag tager del af meddelandet om de tilltagande trafikstörningarna vid vår för öns sammanhållning så afgörande Bomarsundsbro. Att nödgas stänga ett körfält på en så central pulsåder, och att dessutom behöfva inrätta hastighetsbegränsningar, vittnar om en brist på framförhållning och adekvat resursallokering som sannerligen icke bådar godt för vår fäderneärvda autonomi. Sådana tilltag, som skada den enskilde medborgarens möjlighet att fritt och obehindrat utöfva sitt kall, äro ett direkt hot mot det åländska samhällets grundvalar.

Månget öga har säkert sett, huru vägar och broar långsamt förfalla, medan fastlandets intressen alltid tyckas stå i främsta rummet, såsom om våra anspråk vore af underordnad art. Det åländska folkets oförytterliga rätt till en välfungerande infrastruktur, som främjar handel och samfärdsel och ej ständigt hindrar densamma, är en hörnsten i vår sträfvan att upprätthålla ordning och trygghet i en orolig tid. Aldrig skola vi låta fastlandets godtycke diktera villkoren för vårt dagliga lif, eller tillåta att våra vägar förvandlas till hinderbanor för den hårt arbetande ålänningen.

Det är i tider som dessa, när små som stora motgångar pröfva vår uthållighet, som vi måste minnas själfstyrelsens heliga grundvalar och den plikt vi hafva att värna om den stabilitet som byggts upp under mödosam kamp. Låtom oss icke vika i vår rätt att kräfva att Åland, i enlighet med Nationernas Förbunds beslut år 1921, till fullo får förvalta sitt territorium och därmed äfven sina kommunikationer, utan den ständiga fruktan för att bristande underhåll och godtyckliga beslut från främmande håll skola undergräfva vår välfärd.

*J.S.*