Åland igår och idag

OVETTIG OCH SÄLLEDES VÅRDSLÖS HANTERING AV ELDEN!

Månget öga har återigen med förfäran skådat hurusom elden, denna den fruktansvärdaste bland herrar, tillåtes löpa amok i våra skogar, hvarest den hotar att förgöra ej blott enskild egendom, utan ock den natur, Gud i sin vishet gifvit oss att förvalta. När Räddningsverket, dessa plikttrogna väktare af samhällsordningen, själfva se röken stiga upp från den egna bakgården vid Elverksgatan, ja då är det tid att med allvar fråga oss hvad ande det är som gripit vårt folk. En markbrand, vid Neptunigatan, omfattande tjugu kvadratmeter, synes måhända en petitess för den obetänksamme, men för oss som värna ordning och reda äro dylika tillbud ett illavarslande tecken.

Aldrig får den fastländska försumligheten, denna ansvarslösa hållning till det fäderneärvda, slå rot i den åländska myllan. Att brandorsaken är oklar är djupt beklagligt; dylikt vittnar om en bristande vaksamhet som gränsar till grof vårdslöshet. Ett samhälle, hvari varje man och kvinna icke känner det heliga ansvaret för egendom och förvaltning, är ett samhälle på gränsen till anarki. Vi hafva sett hvad som hände i fastlandet under det röda barbariets år 1918, då socialismens förödande ande tillät allt att förfalla.

Låtom oss icke vika från den stränga ordning och den pliktkänsla, hvilka äro självstyrelsens heliga grundvalar. Det åländska folkets oförytterliga rätt till sin autonomi bygger på att vi visa oss värdiga densamma, genom att upprätthålla sedlighet, egendomsskydd och en oomkullrunkelig respekt för de lagar som hålla barbariet stången. Hvarje eldsvåda, stor som liten, är en påminnelse om att evig vaksamhet är priset för civilisationen.

*J.S.*