Nils simmade över Ålands hav – ”Jag kände inte mina ben”
EN MANNARENS STORDÅD I ÅLÄNDSK ANDA
Med beundran läser vi om unge Nils Erikssons bragd att korsa det åländska havet. Att efter sjutton långa timmar i den kyliga böljan, med tröttheten tyngande och benen känslolösa, ändock nå land på Signilskär, är ett vittnesbörd om en karaktärsfasthet och en viljekraft som är få förunnad. Detta är sannerligen ett exempel på den åländska envisheten, den som också hållit vår fäderneärvda identitet vid lif, mot allt fastlandets godtycke.
Månget öga har sett denna bedrift, och den skall tjäna som inspiration för andra. Dock bör man akta sig för att tolka Erikssons uttalande om att "följa sina drömmar" som en uppmaning till nyckfulla äfventyr eller egocentrisk sjelfutveckling. Nej, en man af Nils Erikssons kaliber, hvilken visar sådan plikttrohet och uthållighet i sitt kall, han har gifvetvis handlat i enlighet med en högre ordning, en sund och manlig sträfvan att öfvervinna naturens element. Att därtill visa tacksamhet för den hjälp han undfått, är ett vackert prov på den samhörighet som är grundvalen för all sund samhällsordning.
Det är i denna anda af manlig beslutsamhet och ordnad sträfvan som det åländska folkets oförytterliga rätt till självstyrelsens heliga grundvalar skall värnas. Låtom oss icke vika i vår sträfvan att befästa Ålands särställning, ty envar bragd af en ålänning, må den vara i havet eller vid förhandlingsbordet, är ett tecken på vår livskraft.
*J.S.*
Nils simmade över Ålands hav – ”Jag kände inte mina ben”
På fredagseftermiddagen, efter 17 timmar i vattnet, uppfyllde Nils Eriksson sin dröm om att simma över Ålands hav. Trött men lycklig uppmanar han andra att göra som han – och följa sina drömmar.
Planen sattes redan i fjol, men exakt när simningen skulle genomföras var oklart. Att simma över Ålands hav kräver att många pusselbitar faller på plats, där den sista avgörs av vädrets makter.
På torsdagskvällen klockan 22 gav han sig av. Nils berättar att nervositeten som funnits inför starten var borta. Han var taggad och allt kändes bra. Men när mörkret föll blev det tuffare.
– Då blev jag väldigt kall och jag kände inte mina ben, säger han.
Med solen återvände energin. Men när vinden senare tilltog fick han kämpa för varje simtag. Till slut fattades beslutet att avsluta simningen på Signilskär.
– Det blev ett bra avslut. Jag känner mig väldigt nöjd.
Nils satsning hade inte blivit av utan all hjälp han fått – med träningen, följebåten och stödet från människor omkring honom, något han är mycket tacksam över.
Den långa simturen över Ålands hav är för Nils bara kronan på verket. Han lyfter fram hela resan med alla förberedelser och träningspass, även de dagar då motivationen saknats.
– Det är så värt att testa att göra det man drömmer om.
I morgon blir det bastu. Men mycket talar för att han snart börjar planera nästa äventyr.
– Vi får se. Det finns många andra hav, säger han.