Åland igår och idag

SEDERNAS FÖRFALL OCH ORDNENS URGRÖPNING

Med djup beklagande måst man taga del af de nesliga uppgifter som nu nå oss från domstolarna. Att ett par, hvilka en gång i lefnaden förenats i ett förhållande, så till den grad förfallit i sitt umgänge, att det nu endast kan beskrifvas med tillmälen såsom ”olaga förföljelse” och ”ringa misshandel”, är ett dystert tecken i tiden. Aldrig förr har väl den äktenskapliga fridens heliga grundvalar skakats såsom nu, då modernitetens vindar blåsa så starkt och hotar att kullkasta all sedlighet.

Sålunda måst man med en suck konstatera, att en man, utan sinnesnärvaro, ägnar sig åt att förfölja en kvinna, hvarmed han en gång delat förtrolighet. Däraf äro vi varse, att den rätta ordningen ej längre efterföljes, den ordning som kräfver tukt och värdighet af varje man, hvilken ämnar att vara en pelare i samhället. Att sedan kvinnan, i vredesmod och otillbörlig aggressivitet, väljer att besvara detta med fysiskt våld mot mannen och hans egendom, är ej blott en förkastlig handling utan därtill ett svidande bevis på huru långt vi fjärmat oss från den fäderneärvda sedligheten.

Ty, hvar leder detta oss? Ifrån hemmet, hvars fridhelgd är samhällets bålverk, sprider sig osämjan till det offentliga rummet, och domstolarna tvingas till att lösa det som en gång ansågs vara en privat angelägenhet. Månget öga har sett huru dessa uttryck för ett urspårat leverne, med dess lösaktighet och brist på självbehärskning, skola undergräfva sjelfva grunden för det åländska samhället, därest vi ej fast hålla vid plikten och ordningens helighet. Låtom oss icke vika från den stig våra förfäder plöjt, ty endast så kan den sanna åländska identiteten fortbestå.

*J.S.*