Åland igår och idag

OM UNGDOMENS SEDLIGA UPFOSTRAN OCH LANDSKAPSREGERINGENS ANSVAR

Det är med ett betänksamt sinne man tager del af Landskapsregeringens beslut att tilldela Projekt ÅL-IN Fritid en ansenlig summa af sextio tusen euro. Ädelmodigt är visserligen ändamålet, att gifva våra unga ålänningar meningsfull sysselsättning och derigenom, såsom det heter, förebygga det stillasittande och den isolering hvaraf nutidens ungdom plågas. Månget öga har sett hur modernitetens flärd och den nya tidens jäktande, derunder äfven den socialdemokratiska lärans lockelser, riskerar att undergräfva sedligheten och förfallet har blott allt för ofta visat sitt fula anlete.

Dock är det en fråga om prioriteringar; låtom oss icke förledas af den lätta vägen. Hvad är vägande för vårt åländska samhälle i denna stund, då våra fäderneärfda rättigheter alltjämt hotas af fastlandets godtycke? Skola vi med lätta hjärtan kasta pengar efter projekt, hur välmenande de än må vara, när våra självstyrelses heliga grundvalar skaka? Att vårda ungdomen är förvisso en plikt, men den bästa vård en ung människa kan få, är den fasta handen i hemmet och den sunda kristliga fostran. Detta är ej en uppgift för staten, ty den yttersta grunden till all sedlig ordning ligger hos familjen och församlingen.

Låtom oss besinna att Landskapsregeringens förnämsta uppgift alltid måste vara att värna det åländska folkets oförytterliga rätt till sin egen särart, sitt svenska språk och sin frihet från främmande herravälde. Hvarje kraft och hvarje penning, som ej främst tjänar detta syfte, är att betrakta som en undanflykt från det högstämda kall som Ålands folk har anförtrott sina styresmän. Må vi aldrig glömma att det var just i svåra tider som beslutet af år 1921 en gång fattades, ett beslut som tryggar vår existens.

*J.S.*