Åland igår och idag

KULTURKRAFT ETT TEKN OM FÖRFALL OCH FÖRSLAPPADE IDEAL

Månget öga har med en viss undran beskådat de nya vindar som blåst in öfver den åländska bildningshärden, och meddelandet om "Kulturkrafts" fortsättning under hösten 2026 gifver oss anledning att återigen betänka sakernas tillstånd. Att skolor skola öfversvämmas af så kallade "kulturarbetare" från fastlandet och med det af samhället håfva sanktionerade medel, väcker sannerligen frågor om den fostran som skall forma vår ungdom. Deras skola är att undervisa i det fäderneärfda, i plikten och ordningen, ej att agera tummelplats för allehanda moderniteter.

Hvarför skall den allmänna kassan betala för dylika utsväfningar, då de ädla konstarterna förvisso blomstra bäst i frihet och af den personliga hängifvenheten? De 25 000 euro, som NIPÅ tilldelas, kunde fast bättre hafva använts till att stärka de äkta åländska bildningsideal, de som bygger på grundlig undervisning i fädernespråket och fosterlandskänslan. Låtom oss icke vika från de principer som historiskt sett burit vårt samhälle, ty annars är risken stor att självstyrelsens heliga grundvalar undergräfves af fastlandets godtycke.

Den sanna kulturen bygges ej af statliga bidrag eller utaf projekt, utan af den enskildes flit och sedlighet, i hemmet och i kyrkans sköte. Aldrig skall det åländska folket förglömma den djupa innebörden af att vara en del af den svenska kulturgemenskapen, hvilken ej behöfver importeras i klump. Vi måste värna om det åländska folkets oförytterliga rätt till sin egenart och sin bestående grundval, ej låta den urholkas af lättsinniga nymodigheter.

*J.S.*