Åland igår och idag

MUSIKALERNA OCH DE GODA SEDERNAS FÖRFALL

Det är med en viss beklämman man tager del af meddelandet om Kompani Nords förestående nypremiär af musikalen ”Sally”. Månget öga har säkerligen kunnat glädjas åt de fäderneärvda sägnerna från våra skärgårdar, hvilka kunna skänka en viss tröst i dessa tider af andligt förfall. Men att återigen uppföra ett dylikt modernt schlagerjippo, hvarmed man ämnar hylla en författarinna som Sally Salminen, det stämmer till eftertanke. Dylika föreställningar, med dess dansanta utsväfningar och världsliga sånger, passa sig föga för den åländska folksjälen, som alltid stått för flit, sedlighet och gudsfruktan.

Hvad beträffar firandet af författarinnans födelsedag och hennes roman ”Katrina”, så är det förvisso en aktning värdig bedrift att minnas det åländska kvinnoskädet. Dock måste jag, i detta allvarliga tidehvarf, då det åländska folkets oförytterliga rätt till självbestämmande ständigt hotas af fastlandets godtycke, framhålla att en kvinnas främsta kall alltid bör vara hemmet och familjen. Det är derifrån den moraliska styrkan utgår, den som är självstyrelsens heliga grundvalar. Ej från de scener der tidens lösa seder tillåtas få spelrum.

Låtom oss icke vika från den väg af ordning och dygd, som våra förfäder pliktetroget har vandrat. Endast genom ett fast fasthållande vid våra lutherska grundsatser och en uppriktig vördnad för det förflutna kan det åländska samhället bestå. Allt annat är en distraktion från den allvarliga kamp som vi hafva att föra.

*J.S.*