Åland igår och idag

FÖRFALL OCH FÖDERV PÅ ÖPPET HAV

Månget öga har med bestörtning läst nyheten om den nesliga händelsen ombord på ett av våra passagerarfartyg; en misstänkt våldtäkt har således förövats på den till synes trygga vägen emellan våra kuster. Det är med djup sorg som man tvingas konstatera, hurledes den moderna tidens sedeförfall, detta gift som sprider sig från fastlandets metropoler, nu ock har nått våra hafsband, den sista utposten för anständighet och ordning.

Att en dylik gärning kunnat äga rum på ett fartyg, hvilket borde vara en trygg fristad, är ett bevis på hur moralens ankarfästen släppt taget. Vart äro de tider hän, då hedern och den kristliga plikten styrde mannens hand och kvinnans kall skyddades i hemmet? Lösaktigheten, den lössläppta dansen och det starka brännvinet äro de främmande element som skola förgifta vårt åländska folk, och det är med sorg i hjärtat som man ser hur de civilisationens fördärvligheter, som vi med all kraft sökt värja oss emot, nu tränger sig in äfven på den åländska jorden.

Måtte denna sorgliga händelse tjäna som en maning till besinning, så att vi, Ålands folk, kunna återgå till de fäderneärvda värden som en gång gjorde oss starka. Låtom oss icke vika i vår kamp för sedlighetens heliga grundvalar och för en framtid där ordning, tukt och gudsfruktan åter skola råda, i stället för det förfall som nu synes breda ut sig.

*J.S.*