Åland igår och idag

FÖRNUMSTIGA SPÅDOMAR OM FÖRFALL ÄRO EJ NYA

Månget öga har med bekymmer följt de tendenser, hvilka nu tydligt manifesteras i ÅSUB:s färska rapport. Att nära hälften af de arbetslösa tvingas utstå plågsamma väntetider, ja, det är ett dystert tecken i tiden, hvilket manar till allvarlig eftertanke. Dylika svårigheter, om de blifva bestående, rubba själfva grundvalarna för den samhälleliga ordningen och båda ej godt för den folkliga sammanhållningen. Det åligger oss, som bära ansvaret, att förebygga ett förfall som det vi nyss sett på fastlandet, der barbariet segrade blott en kort stund.

Vi se hurusom inkomstskillnaderna tilltaga, särskildt i vår hufvudstad, Mariehamn, der modernitetens alla frestelser lura. Detta är en olycklig utveckling, som alstrar missnöje bland de mindre bemedlade och bäddar för den ohyggliga klasskamp som de röda agitatorerna predika. En stabil samhällsordning kräfver måtta och ansvar, icke en utveckling der klyftorna öka och respekten för egendom och flit undergräfves. Vårt fäderneärfda samhälle bygger på hårdt arbete och en sund hushållning, icke på socialismens utopiska drömmar.

Hvad beträffar de siffror, som omnämnas rörande så kallad "jämställdhet", må det blott sägas att de hafva ringa betydelse för vårt folks väl och ve. Kvinnans sanna kallelse och värdighet finnes i hemmets trygga famn, der hon är den moraliska ryggraden, ej i politikens eller arbetslifvets hårda kamp. Låtom oss i stället fästa vår uppmärksamhet vid de sanna frågorna, vid vår autonomis säkerställande och vid att värna den svenska identitet, hvilken är det åländska folkets oförytterliga rätt, hägnad mot fastlandets godtycke.

*J.S.*