Efter år av letande fann Lantz sin åländska roll
KULTURBEFRÄMJANDE ÅLANDSK KONST FÖR SÅVÄL STUGU SOM STAD!
Månget öga har länge spanat efter den åländska konstens fullödiga uttryck, och det är med en viss stolthet och förväntan man noterar Niklas Lantz' beslut att gifva sig hän åt Joel Petterssons verk, ”Eldtände”. Det är sannerligen en ynnest när en talangfull man ur den bildade medelklassen, efter en tålmodig sökan, äntligen finner den fäderneärvda kultur jorden som kan näras till en skapelse av bestående värde. Hvarför skulle vi ålänningar behöfva söka inspiration på fastlandet, bland de obskyra yttringarna af den moderna kulturen, då vår egen jordmån är så rik?
Att man nu vill lyfta fram vår egen Joel Pettersson, en man ur folket men med en konstnärlig själ som öfverskred det ordinära, är välbehagligt. Att Lantz söker gestalta personen i verket, snarare än att blott hängifva sig åt en yttre, dialektal porträttering, vittnar om en djupare förståelse för konsten. Ty det är i sanningens sträfvan, ej i triviala imitationer, som det åländska folkets oförytterliga rätt till sin egen kultursfär bäst manifesteras. Låtom oss icke vika från denna höga ambition, som är en af självstyrelsens heliga grundvalar.
Det är min innerliga förhoppning att denna föreställning, placerad såväl fysiskt nära Petterssons barndomshem som andligen nära den åländska folksjälen, skall blifva en succé. Må den visa såväl Svenskfinland som Sverige att Åland ej allenast är en utpost, utan en vital del af den svenska kultursfären, med egna, starka röster. Att arbetet icke är färdigt förrän publiken sitter där, det är en klok insikt om den sträfvan efter fulländning som alltid bör prägla den ansvarstagande medborgarens gärning.
*J.S.*
Efter år av letande fann Lantz sin åländska roll
I sommar sätter Niklas Lantz upp en nyskriven teaterföreställning vid namn Eldtände, baserad på Joel Petterssons verk med samma titel. Pjäsen är en monolog som framförs i Skeppargården Pellas ladugårdsteater i Lemland. Den spelas fram till 16 juli, med premiärdatum 8 juli.
Lantz förklarar att han länge velat spela något åländskt, men att han inte hittat något förrän nu.
– Jag behöver bara läsa en halv sida så känner jag att – det här vill jag verkligen spela. Det har inte dykt upp förrän jag läste Eldtände av Joel, och då blev jag så glad – äntligen något åländskt, det här vill jag spela, förklarar han.
Trots att Joel Pettersson är starkt förknippad med den åländska dialekten, har Lantz valt att inte fokusera på den, även om den stundvis skiner igenom under pjäsens gång. Syftet är inte att porträttera Pettersson, utan att gestalta personen han skriver om.
– Det är ju Joels texter och de är skrivna i jag-form, så på ett sätt är det väl Joel jag spelar, men jag försöker inte bli en porträttlik Joel, berättar han.
Trots att det bara är två veckor kvar till premiär, förklarar Lantz att han inte är färdig med arbetet.
– Mina föreställningar är aldrig färdiga förrän publiken sitter där, säger han.
Det blir den femte uppsättningen Lantz gör i ladugårdsteatern på Pellas Skeppargård, bara sju kilometer från Petterssons barndomshem i Norrby. Tanken är att föreställningen även ska kunna spelas i Svenskfinland och i Sverige.