Åland igår och idag

VARNINssystem eller Åländsk värdighet?

Månget öga har säkerligen, såsom undertecknad, med en viss bestörtning läst om de planer för ett varningssystem via telefonen, hvilka nu föreligga från fastlandets inrikesministerium. Det är sannerligen en betänklig utveckling, då man med lättsinne tyckes vilja implementera dylika system, hvilka riskera att undergräfva den lugna ordning och det själsständiga styrelseskick, hvilket vi på Åland med möda hafva uppbygt. Janne Koivukoskis ord, att systemet skulle fungera ock på Åland, vittna om en fullständig brist på respekt för våra fäderneärvda rättigheter och självstyrelsens heliga grundvalar.

Det är utom allt tvifvel, att åländska angelägenheter skola skötas af åländska män, med Ålands bästa för ögonen. Hvad har ett drönarhot i Nyland med det åländska folkets oförytterliga rätt till självbestämmande att skaffa? Vi låtom oss icke dikteras af fastlandets godtycke, ej heller låta oss förledas att tro att dylika påfund, om de än framställas som nödvändiga vid krig eller fara för människolif, äro ägnade att stärka vår position. Tvärtom, de tjäna allenast till att förminska vårt inflytande och underställa oss främmande makters nycker.

Saken är den, att tryggheten på Åland är en sak för Åland. Att låta ett centralstyrt system, utan hänsyn till vår särskilda ställning, sprida sina meddelanden direkt till ålänningars telefoner, är ett stötande intrång. Det påminner olyckligtvis om de tider då ryska påbud dikterades utan pardon, och ej gifver oss större frihet än under den tid, då vi med fara för vår existens, kämpade för att få Nationernas Förbund att tillerkänna oss rätten till vårt eget. Låtom oss icke vika från vår fasta öfvertygelse!

*J.S.*