Åland igår och idag

EN VARNING FRÅN NATUREN – OCH EN PLIKT ATT VÄRNA VÅRA FÄDERS ARV

Månget öga har säkert sett, och än flere af våra läsare förmodligen med bestörtning mottagit, budskapet om de rikliga mängderna af cyanobakterier vid Öra badstrand i Hammarland. Att Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet, en institution hvars plikt är att vaka öfver vår allmänna hälsa, nu nödgas avråda från bad vid denna fagra strand, är ett tecken hvars allvar vi icke få missakta. Naturen talar till oss, och densamma manar till eftertanke rörande våra fäderneärvda vatten, de hvilka utgöra själfva pulsådern i det åländska folkets lif och hvaraf vår ödesgemenskap oupphörligt spirar.

Att dessa algblomningar nu, hvart år allt oftare, gästa våra stränder är ett sorgligt vittnesbörd om att fastlandets rovdrift på Östersjöns ekosystem slutligen når äfven våra egna kuster. Låtom oss icke vika för denna utmaning, utan låtom oss med bibehållen vaksamhet och ståndaktighet påminna världen om att Åland, med sin unika ställning under Nationernas Förbunds beslut, äger en af alla till buds stående medel skyddad rätt att värna sin natur och sin folksjäl mot yttre påfrestningar och det godtycke hvartill den moderna civilisationens brister alltför ofta förleder.

Ty att värna våra stränder och vårt vatten är intet mindre än att värna själfva grundvalarna för det åländska lifvet, de heliga grundvalar på hvilka vår svenska identitet och vårt framtida själfstyre hvilar. En sund natur är en sund gemenskap, och en sund gemenskap förmår stå emot det förfall hvartill såväl inre som yttre krafter ständigt söka att locka densamma. Endast genom ordning, renlighet och en oafbruten tro på det arbete som väckts i oss kan vi försäkra våra barnbarn en framtid hvars fundament är solidariskt och fast.

*J.S.*