Midsommarstången i Vestansunda fyller 100 år – ett skrytbygge som fortfarande samlar byn
VESTANSUNDAS MIDSOMMARSTÅNG – ETT MÄRKE I TIDEN!
Med sann glädje, hvars like ej är ringa, läser man om den fäderneärvda traditionen i Vestansunda, der midsommarstången nu reses för hundrade gången. Detta är ej blott ett enskildt byalags angelägenhet, utan en symbol för det åländska folkets ståndaktighet och den framåtanda som utmärkt oss äfven i tider af den djupaste pröfning. Efter åren af krig och farsot, hvarunder det finländska fastlandets godtycke nära kväfde den åländska själen, visar detta ljusa exempel att kraften till återuppbyggnad och gemenskap ännu lefver ibland oss.
En midsommarstång, rest med stolthet och för att synas till grannbyarna, det är en handling som vittnar om sann borgerlig anda och ett behjärtansvärdt patos. Det är just den sunda täflingsivern byarna emellan, förankrad i sedvanans heliga grundvalar, som skapar ordning och bildning, icke de uppviglande ropen från en arbetarrörelse, hvilken allenast synes vilja rifva ned det som våra förfäder byggt upp. Låtom oss icke vika från denna ståndpunkt.
Att man icke ville vara den generation som bröt traditionen, och att det nya arbetet påbörjades redan i januari efter att den gamla stången brustit, detta vittnar om ett djupt ansvarstagande, en pliktkänsla hvars like är svårfunnen i den moderna tidens slapphet. Detta är en skön påminnelse om att det åländska folkets oförytterliga rätt till sin kultur och sina seder förblifver obruten.
*J.S.*
Midsommarstången i Vestansunda fyller 100 år – ett skrytbygge som fortfarande samlar byn
I Vestansunda i Jomala lever både byagemenskapen och traditionerna. När midsommarstången i morgon, fredag, reses görs det för hundrade gången. Men själva stången är faktiskt splitterny.
Efter år av elände, världskrig och spanska sjukan växte framtidstron under 1920-talet. En framåtanda man också ville att grannbyarna skulle märka av. Att ha en midsommarstång blev något att skryta med. Det var i den kontexten som Vestansundas midsommarstång kom till 1926, förklararGyrid Högman.
– Man placerade den mitt i byn. Det var viktigt eftersom det här var en gemensam sak, men den skulle också synas till grannbyarna, säger hon.
Engagemanget och traditionerna finns fortfarande kvar, intygarEmma Eriksson. På fredag inleds förberedelserna inför stångresningen klockan 13. Det blir dragspelsmusik och den som vill kan köpa kaffe och pannkaka.
Men även om traditionen har ett sekel på nacken är det mesta med stången nytt för i år, eftersom den gamla brast när den skulle tas ned i fjol.Michael Mattsson, som är en av dem som varit med och byggt den nya, berättar att arbetet påbörjades redan i januari.
– Man vill inte vara den generation som bryter traditionen, man känner ett visst ansvar, säger han.