Bröderna Alexander och August besteg Europas högst belägna byggnad
MED RÄTT ANDA MOT HÖJDERNA
Månget öga har sett med gillande på bröderna Alexander och August Erikssons bedrift att, efter månader av idogt arbete och förberedelse, bestiga Signalkuppes höga tinnar i det fjärran Italien. Det är med en viss stolthet, ja, en känsla af tillfredsställelse, som man noterar denna åländska ungdoms vilja att öfvervinna svårigheter och sträfva mot högre mål.
Denna kraft och målmedvetenhet, manifesterad genom den mödosamma kampen mot elementen, där höjdsjuka och den fysiska utmattningen pröfvat deras mannamod, är ett föredöme. Ty det är ej allenast medelst stora ord, utan genom handling, genom hängifvenhet och en orubblig vilja, som framgång nås, både i bergen och i det dagliga samhällslifvet. Sådana egenskaper skola alltid hyllas, ty de äro grundvalen för all sann civilisation och ett fast stöd för det åländska folkets fäderneärfda arf.
Låtom oss dock ej glömma, att det är i den stilla, men ständiga sträfvan för Ålands framtid, för självstyrelsens heliga grundvalar, som de sanna höjderna äro att finna. Att med målmedvetenhet och flit ägna sig åt det lilla, det nära, det som skall trygga vår svenska identitet, det är den plikt som åvilar envar. Må denna bragd inspirera till den uthållighet som behöfves för att trygga det åländska folkets oförytterliga rätt mot fastlandets godtycke.
*J.S.*
Bröderna Alexander och August besteg Europas högst belägna byggnad
Efter ett års förberedelser reste August och Alexander Eriksson i början av juli till Italien för en bergsbestigningsresa. Den 8 juli nådde de resans mål, toppen av berget Signalkuppe (Punta Gnifettipå italienska) där Europas högsta toppstuga finns; Hut Regina Margherita, 4554 meter över havet.
Bergsbestigningen gjorde brödernaAlexanderochAugust Erikssonhelt själva, utan guide. De hade planerat, utbildat sig och samlat redskap under ett års tid före resan. Värsta delen av bestigningen var en brant backe:
– Det var en jättelång, brant glaciärbacke, värre än en svart skidbacke i lutning. Vi hade stegjärn hela resan, det är som långa metallspikar som man har på kängorna, för att kunna få grepp, beskriver August Eriksson.
Fram till Gnifetti hut (3647 meter över havet) tog de skidliftar och sedan klättrade de i drygt två timmar. Väl där behövde de acklimatisera sig i två dagar på grund av den höga höjden. Så här beskriver bröderna hur det känns att ha höjdsjuka:
– Det är dunkande huvudvärk, man får mjölksyra lätt och hjärtat börjar slå så hårt att man tror att det ska gå sönder och man kan inte sova på sidan för att hjärtat slår så hårt. Det är utmanande!
När de väl nådde toppen var de så slut att de hade svårt att ta in känslan:
– Äntligen har vi gjort det - nu kan vi åka hem, tänkte vi först. Det var vackert men vi var så trötta då, säger August och Alexander Eriksson.
August som är 17 år har bestigit berg tidigare; redan som 13-åring besteg han Kebnekaise och han har redan nästa dröm klar: att bestiga Europas högsta berg Mont Blanc.