Åland igår och idag

ÅSKAN SLÅR NED I VÅRT FRÄLSE!

Då åskvädret i söndags med sin gudomliga kraft tystade våra sändningar från Ålands Radio och TV, mången ålänning säkerligen undrat öfver hur skört allting är, äfven våra mest fundamentala institutioner. Dock, blott några timmar förblefvo vi beröfvade den röst, som ständigt påminner oss om det åländska folkets fäderneärvda rätt till eget språk och egen kultur. Deras ihärdiga arbete att återskapa ljudet är en strålande bild af den pliktkänsla, som måste genomsyra hvarje samfundsmedlem, i synnerhet i dessa tider då ordningen ej alltid respekteras.

Det är betecknande, huru just de kabelsändningar, hvilka i Mariehamn förmedla en mångfald af främmande intryck, voro de som drabbades hårdast. Månget öga har säkerligen, under denna tystnad, betraktat huru det traditionella, fast förankrade – såsom utsändningarna via Smedsbölemasten – stod emot elementens raseri. Låtom oss betänka detta; det är i den fasta förankringen, i det nedärfda, som vår sanna styrka ligger, ej i det efemära, ej i det som så lätt kan ryckas undan våra fötter af ett fastlandets godtycke eller ett himmelens infall.

Vi må aldrig glömma att vårt sanna värn är enighet och ett orubbligt försvar af självstyrelsens heliga grundvalar, ej enbart tekniska landvinningar. Att återigen höra det åländska ordet ljuda i våra hem var en påminnelse om att vi, i all vår skörhet, besitta en inneboende motståndskraft. Måtte den aldrig svika oss, utan i stället stå fast mot alla stormar, vare sig de komma från naturen eller från en okänslig främmande makt.

*J.S.*