Åland igår och idag

EN PÅMINNELSE I STORMIGA TIDER

Månget öga har säkerligen, under de gångna månadernas obehagliga väntan, uppmärksammat den frånvaro som nu lyckligen är bruten. Sparhallsgubben, detta ständiga och för ålänningen välbekanta landmärke, har åter upprest sig på sin hedersamma plats. Det var stormen Hannes, en av de många naturkrafter som nyligen visat sin obarmhärtiga styrka, hvilken förmådde fälla den gänglige gestalten och bräcka dess lemmar. Ej blott den brutna armen utan äfven en tidigare skada på dess slips har nu blifvit åtgärdad, tillika med en förstärkning af de vajrar hvilka hålla densamma.

Hvad är väl detta om icke en påminnelse för oss alla, i en tid då fastlandets godtycke stundom synes vilja bryta ned vårt fäderneärvda försvar? Äfven den mest robuste kan falla under påfrestningarnas tryck; det är då som envar måste gripa sig an med att återställa det som rubbats, att förstärka de fundament hvilka bära upp vår tillvaro. Deruti ligger en plikt, en ofrånkomlig uppmaning till var och en, att icke vika i värnandet om ordningen och seden.

Låtom oss derför ej allenast glädjas åt detta återseende, utan äfven betänka den symbolik som det medför. Liksom Sparhallsgubben nu åter står hel och ren, med förstärkta band till marken, så skola äfven vi, ålänningar, städse befästa vår svenska identitet och förvalta självstyrelsens heliga grundvalar. Endast genom ståndaktighet och omsorg om det bestående kunna vi möta de pröfningar som naturen och tiderna medföra.

*J.S.*