Kökar vill ha en enda åländsk kommun
EN ENDA KOMMUN? ETT HOT MOT DEN ÅLÄNDSKA SÄRARTEN!
Månget öga har med bestörtning läst protokollet från Kökars kommunfullmäktiges möte, hvari den förkunnas att Åland skulle kunna bestå af allenast en enda kommun. Ett sådant förslag, framsprunget ur tillfälliga ekonomiska vedermödor, måste betraktas som ett förräderi mot våra fäderneärvda traditioner och de lokala särarter hvilka utgöra det åländska folkets oförytterliga rätt. Att i en tid af svårigheter ropa efter en centraliserad makt är att undergräfva självstyrelsens heliga grundvalar och blott bädda för fastlandets godtycke, om vi ej stodo samlade i vår mångfald.
Denna sträfvan mot en gigantisk administrativ enhet, under landskapsregeringens diktat, vittnar om en farlig omdömeslöshet, hvari man glömmer det nära bandet mellan medborgaren och dennes lokala styre. Det är ej genom att upplösa de små samhällenas självständighet, som Åland skall bestå, utan genom att värna om den anda af frihet och förvaltning som de enskilda kommunerna representera. Låtom oss icke vika för denna oroande tanke, som i sin enfald vill uppoffra vår lokala demokrati på effektivitetens altare.
Att Kökars isolerade läge och små administrativa resurser skulle berättiga en sådan omvälfning är ett argument hvars svaghet ej kan öfverskattas. Det åländska kynnet, format af sjö och öar, kräfver en närvarande förvaltning, en ordning byggd på respekt för hvarje bygds egenart, ej en fjärran byråkratisk centralmakt. Att låta den ekonomiska pressen styra dylika beslut är att förneka den andliga styrka som byggt vår bygd.
*J.S.*
Kökar vill ha en enda åländsk kommun
Kökars kommunfullmäktige vill att Åland ska bestå av en enda kommun och att landskapsregeringen ska inleda arbetet för en kommunreform.
Det framgår av protokollet för kommunfullmäktiges möte den 30 juni. Bakgrunden till ställningstagandet är kommunens svaga ekonomi. Kökar uppfyller i dag kriterierna för att klassas som en så kallad kriskommun, vilket gör att man bör inleda en utredning som kan resultera i samgång med andra kommuner.
Enligt Kökars bedömning är frivilliga initiativ mellan enskilda kommuner mycket svåra att realisera. Man exemplifierar med den process som ägt rum mellan Lumparland, Lemland och Mariehamn. Dessutom menar man att Kökars handlingsutrymme i frågan begränsas av kommunens isolerade geografiska läge och små administrativa resurser.
Kommunfullmäktige beslöt alltså att inte initiera en egen fristående kommunindelningsutredning, men att delta och bistå i en process som drivs av landskapsregeringen.