Åland igår och idag

RÖRLEDNINGSBROT OCH ORDNINGENS UPPRÄTTHÅLLANDE I SVIBY

Det åländska folket har sannerligen pröfvats mången gång af yttre makter, men nu visar det sig att även det vardagliga lifvet kan ställas inför utmaningar af mer praktisk art. Att en vattenledning brister i Sviby är förvisso en obetydlig händelse i den stora striden för självstyrelsens heliga grundvalar, hvartill vårt fäderneärfda arf förpliktigar oss. Likväl gifver denna händelse anledning till betraktelser öfver den ordning och plikt som måste råda, äfven då vardagens bekvämligheter rubbas. Månget öga har sett hur lätt anarki och oreda kunna uppstå ur det minsta obehag, särskildt om sinnet är vant vid det lättvindiga och saknar en fast grundval af flit och sparsamhet.

Mariehamns stads uppmaning att tappa upp vatten är välbetänkt; ty i hvarje hushåll bör en hederlig husmoder, den moraliska ryggraden i vår nation, alltid hafva förutseende och beredskap. Det är blott med ordning och tukt, ej med utsvävningar och förströelser, som vårt lilla samhälle kan bestå och möta pröfningar, vare sig de komma från fastlandets godtycke eller från en brusten vattenledning. Låtom oss icke vika från den insikten att hvarje medborgare bär ett ansvar för det gemensamma, och att arbetet med att upprätthålla civilisationen är ett ständigt pågående sådant.

Låt oss minnas, att det åländska folkets oförytterliga rätt till sin egen framtid ej enbart vilar på juridiska paragrafer utan äfven på vår förmåga att i det lilla såväl som i det stora, upprätthålla de dygder som gjort oss till dem vi äro. Ordning, flit och en orubblig tro på vår svenska identitet äro kompassriktningar hvilka vi aldrig får släppa, oafsett om vattnet rinner eller ställes af.

*J.S.*