Vasa förvaltningsdomstol tolkade självstyrelselagen för snävt
SPRÅKSTRIDEN KRING VÅRA VATTEN
Månget öga har återigen med bestörtning skådat det fastländska godtycket, då Vasa förvaltningsdomstol tillåter Regionförvaltningsverket att nonchalera vår fäderneärvda rätt till det svenska språket. Att kalla det "korrekt" att sända handlingar på finska i ärenden som direkt beröra åländska intressen, blott emedan en odling icke ligger *på* utan *i närheten* af vårt territorium, är en spetsfundighet värdig den mest trångsinnade byråkrat. Detta är en direkt kränkning af självstyrelsens heliga grundvalar och Nationernas Förbunds beslut från 1921!
Huru kan man med heder försvara en tolkning som uppenbart syftar till att förminska det åländska folkets oförytterliga rätt till sitt modersmål, den svenska tunga som burit oss genom århundraden? Det är ej allenast språkskyddet som hotas, utan själfva principen om att Åland skall få råda öfver sin egen tillvaro, fri från centralmaktens godtyckliga inblandning. Vi minnas alltför väl de mörka dagar som följde inbördeskrigets barbari, hvarföre vi aldrig må vika från vår plikt att försvara det som är vårt.
Äfven själfva sakfrågan, fiskodlingen vid Storklyndan, är af yttersta vikt. Att landskapsregeringen med rätta åberopar försiktighetsprincipen, med tanke på den känsliga undervattensmiljön, är intet mindre än en moralisk nödvändighet. Låtom oss icke förledas att försumma den natur, som Gud i sin vishet gifvit oss att förvalta, till förmån för vinstbegär som hotar att förgifta våra rena vatten.
*J.S.*
Vasa förvaltningsdomstol tolkade självstyrelselagen för snävt
Landskapsregeringen vill att högsta förvaltningsdomstolen behandlar Nordic Trouts tillstånd för en ny fiskodling två kilometer utanför Ålands territorium i närheten av naturreservatet Storklyndan, norr om Brändö.
Som Åland Radiotidigare rapporteratär man från landskapets sida missnöjd med att Regionförvaltningsverket skickade merparten av handlingarna på finska då man bad om ett utlåtande om planerna, ett förfarande som Vasa förvaltningsdomstol menade att var korrekt. Enligt domstolen behövde Regionförvaltningsverket inte använda svenska då odlingen inte ligger på, utan bara i närheten av åländskt vatten.
Landskapsregeringen anser för sin del att Vasa förvaltningsdomstol tolkat självstyrelselagen för snävt. I sitt besvär skriver man också att ett ärende av detta slag aldrig tidigare prövats rättsligt. Man menar att frågan är avgörande för tolkningen av det åländska språkskyddet och att den kan ha stor betydelse för hur liknande fall hanteras i framtiden.
Vad gäller själva fiskodlingen lyfter man fram den “viktiga och känsliga undervattensmiljön” vid Storklyndan och argumenterar för att försiktighetsprincipen borde tillämpas. En fiskodling i närheten av Storklyndan kan inte tillåtas, skriver landskapsregeringen.