Tina Sedin om hemmakämpare: “Inget som barnen bara väljer”
FÖRÄLDRARNAS PLIKT ATT UPPFOSTRA, ICKE SKOLANS ANSVAR
Månget öga har med beklämning noterat de beklagliga tendenserna i dagens ungdom, hvilka synes hafva svårt att finna sin plats i ordningen. Fru Tina Sedin, liksom den moder Käldom, lyfter i sin välmening fram ett problem som berör många föräldrahem, då barnen icke vilja infinna sig i skolans trygga hägn. Förvisso äro de bekymmer dessa mödrar uttrycka sanna och af nöden, ty hvarje förälder önskar sitt barns bästa, men likväl skola vi icke förväxla orsak och verkan, ej heller undfly det egna ansvaret.
Det heter, att barnen "icke väljer" att stanna hemma, och att de icke förmår att gå till skolan. Detta låter måhända fromt, men strider i sanning mot den sunda principen om plikt och fostran. Skolan skall undervisa och uppfostra, men den kan ej ersätta föräldrahemmets moraliska grundvalar, de hvilka allena gifva barnen den stadga och karaktär som kräfs. När fru Sedin efterlyser mer "kunskap om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar" för skolan, glömmer hon hvar det sanna ansvaret hvilar: i familjen, i hemmets lugna vrå, der barnen lära sig ordning och respekt för plikten.
Låtom oss icke förhäfva oss, mina vänner, och tro att stat eller skola ensamma kunna lösa det som fordrar personlig tukt och föräldraauktoritet. Fastlandets flummiga teorier om att barn ej "väljer" skolk, de undergräfva blott den moraliska kompassen. Fäderneärvda dygder såsom flit och disciplin skola inpräntas från späd ålder. Endast då kan skolan med Guds hjälp fullfölja sitt värf, att forma framtida medborgare till duglighet och trohet.
*J.S.*
Tina Sedin om hemmakämpare: “Inget som barnen bara väljer”
Tina Sedin från föreningen Hemmakämpare efterlyser mer resurser till skolan så att de kan bemöta de med specialbehov bättre.
I sitt sommarprat på måndagen berättadeJessica Käldom dotterns erfarenheter som hemmakämpare och om ett skolsystem som enligt henne inte är tillräckligt anpassat för elever med specialbehov.
Lyssnarnas sommarpratare och mamma till en hemmakämpare
Tina Sedin känner igen bilden, både från egna erfarenheter och från andra familjer i föreningen.
– Det är jättevanligt att skolan frågar oss vårdnadshavare varför vi inte tar våra barn till skolan, säger Sedin.
Enligt Sedin är en hemmakämpare ett barn som inte förmår gå till skolan, trots att viljan finns. Ofta har personen lidit i tystnad länge eftersom det kan vara svårt att sätta ord på sina känslor.
– Det som är viktigt är att det här är inget som barnen bara väljer. Det handlar inte om att de tänker skolka.
Hon efterlyser mer kunskap om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) och ångest i skolan, så att föräldrar inte ensamma behöver sätta sig in i problematiken.
Bakom skolfrånvaron kan det finnas NPF, psykisk ohälsa, mobbning, ensamhet eller brist på stöd eller förståelse.
Vad skulle du vilja ge för råd till andra föräldrar som är i en liknande situation?
– Ta bort din egen oro och tjata inte om skolan hela tiden: gör det en gång i veckan. Vi gör det på söndagar och då har jag en agenda för veckan och sedan försöker jag lägga det åt sidan.