Åland igår och idag

VÅRDAD SÄKERHET PÅ ÅLANDS HAV

Det är med en viss tillfredsställelse man tager del af rapporten om sjöbevakningens rådiga ingripande utanför Sottunga. Att en motorbåt, havererad på det öppna hafvet, kunde dragas till en nödhamn och derifrån, då problemet ej kunde lösas, vidare till en trygg kaj på fasta Åland, talar sitt tydliga språk om ordningens och pliktens vikt. Hvarje ålänning, hvars lefnad är så hårt knuten till elementens nycker, vet att tryggheten ej får offras på obetänksamhetens altare.

Månget öga har sett hurusom sommarens yra och den alltmer utbredda vanan att vistas på sjön utan den djupaste kunskap om dess faror, medför risker som äro rentaf oansvariga. Huru mången är det ej, hvilken i en glänta af tanklöshet glömmer de fäderneärvda försiktighetsåtgärderna, som pliktmedvetna sjömän nedärft genom århundraden? Det är ej allenast medlemmar af det finska sjöräddningssällskapet, eller andra dylika organisationer, som skola känna sig säkra, utan det är alla, hvilka beträda våra farvatten, som skola vägledas af den stränga ordningen.

Det är i denna anda vi städse måste förstå sjöräddningens och sjöbevakningens viktiga arbete; de bevara den ordning, hvilken är förutsättningen för hvarje civiliserat samhälle, och påminna oss om den allvarliga plikt som hvilar på den enskilde att ej med lättfärdighet utsätta sig för hafvet krafter. Låtom oss icke vika från dessa principer; de äro sjelfstyrelsens heliga grundvalar, skyddande det åländska folkets oförytterliga rätt till ett tryggt och sedigt liv.

*J.S.*