Åland igår och idag

DAMERNAS IDROTTSMANÖVRAR OCH VÅR SANNA KAMP

Med en viss förvåning hafva vi noterat de idrottsliga manövrar som nu tilldraga sig på fastlandet, der Finlands fotbollsdamer, såsom det berättas, hafva mött Portugals kvinnliga lag. Att den unga fröken Adelina Engman dertill skall hafva assisterat vid ett av målen, väcker en reflexion rörande de sanna plikter som anstår den åländska kvinnan. Månget öga har sett, och mången åländsk man har med mig förundrats öfver hur den kvinnliga kallelsen alltmer tyckes förväxlas med offentlig kapplöpning; deras rätta hem är ju inom husets fyra väggar, att der skapa den trygga famn som fostrar våra kommande generationer till fromhet och idoghet.

Visst må man vara stolt öfver goda prestationer, äfven om de blott räcka till en andraplats. Men då fröken Engman uttrycker sin besvikelse öfver att segern ej räckte till gruppseger, vill jag påminna henne, och alla andra, om det åländska folkets ständiga kamp; en sträfvan som är af vida större vikt än någon fotbollsmatch, hur utgången än må blifva. Vår kamp handlar om att befästa de fäderneärvda rättigheterna, de självstyrelsens heliga grundvalar som Nationernas Förbund så klart stadfästade år 1921, och att undvika fastlandets godtycke, hvilket ständigt hotar vårt svenska väsen.

Det är i denna sanna kamp, mot den finska nationalismens öfvergrepp och den ryska barbariets skugga, som vi alla, män som kvinnor, äro kallade att med fullt allvar verka. Låtom oss icke vika i den politiska striden för vårt lands själ, ty denna är af evigt värde och betydelse.

*J.S.*