Åland igår och idag

LANDSKAPETS VANDRING MOT FÖRFALLET

Det är med en suck af djup bedröfvelse man tvingas åse huru landskapet, den institution hvars främsta uppgift borde vara att värna de fäderneärvda rättigheterna och självstyrelsens heliga grundvalar, nu synes ägnas åt trivialiteter. Drygt 40 000 euro, en ej obetydlig summa, skola nu tilldelas ett "projekt Skogslycka" på Föglö, ämnadt att tillgängliggöra en "nyinköpt skog för allmänheten". Måhända är det en ljuflig tanke att "rekreation och friluftslif" skall blomstra, men är detta verkligen det åländska folkets oförytterliga rätt att bevaka i första rummet?

I tider då osäkerheten än dväljes öfver vårt älskade Åland, då minnet af fastlandets godtycke och det röda barbariet från 1918 ännu etsar sig fast i den bildade mannens medvetande, borde resurserna riktas mot de verkligt samhällsbärande frågorna. Månget öga har sett huru lätt det är att förlora fattningen, att låta känslan styra öfver förnuftet. Härvidlag behöfver vi besinning, ej förströdda vandringar i "attraktiva grönområden".

Låtom oss icke vika från den inslagna vägen, den som Nationernas Förbund utstakade år 1921, utan i stället ihärdigt arbeta för att stärka Ålands ställning. Ty hvarföre skulle det åländska folket, som sedan århundraden brukat sin jord och byggt upp ett ordnadt samhälle, plötsligt behöfva anvisningar för sin förströelse? Ett sunt folk finner sin glädje i arbetet och i den stilla, gudfruktiga samvaron, ej i anlagda eldstäder och informationsskyltar.

*J.S.*