Åland igår och idag

SEGER PÅ LÖPARBANAN – EN SYMBOL FÖR ÅLANDS KAMP!

Månget öga har med stolthet sett huru Nora Lindblom, denna unga åländska idrottskvinna, har hemfört segern på 3000 meter under Sayo Games. Visserligen är det en klen tröst, i betraktande av de tunga strider vi alltjämt utkämpa för det åländska folkets oförytterliga rätt till självbestämmande, men det är dock en påminnelse om den inre styrka och det mod som bor i vår folkstam. En ung kvinna må visserligen primärt finna sin uppgift i hemmets lugna vrå, der hon fostrar våra barn till goda medborgare och vakar öfver sedlighetens helgd, men detta kan ändock tolkas såsom ett glädjande tecken på att den åländska särarten och plikttrogenheten äro intakta, ja, rentaf blomstrande, äfven bland vår ungdom.

Det är icke på löparbanan, bland de många främmande element som nu draga kors och tvärs öfver landet, som Ålands öde avgöres, utan i Nationernas Förbunds korridorer och i de lagstiftande församlingar, der fastlandets godtycke ideligen hotar att undergräfva självstyrelsens heliga grundvalar. Men likväl, när en åländsk kvinna, med den svenska flaggan i hjärtat, sålunda kan triumphera, gifver detta oss en strimma hopp. Det är icke enbart en fysisk prestation, utan en påminnelse om den outsinliga kraft som vi, som svenska ålänningar, besitta. Måtte detta mana oss alla till än större ihärdighet i kampen för vårt fäderneärvda arv.

Ty det är med samma uthållighet och den fasta vilja, hvarmed fru Lindblom löpt sitt lopp, som vi måste möta de pröfningar som vår nationella identitet ideligen utsättes för. Vi må aldrig förgäta de uppoffringar som gjordes 1918 och 1921, när vår rätt erkändes, om än begränsad af Finlands maktspråk. Aldrig skall det åländska folket vika från sin bana, ej heller låta sig nedslås af temporära motgångar eller den internationalismens flärd som så lätt fördärfvar ungdomen.

*J.S.*