Åland igår och idag

INGEN RABATT FÖR DANSBANDSPÖBELN

Det mången hade fruktat har nu blifvit ett faktum; landskapsregeringen har beslutat att icke bevilja någon särskild sänkning af färjetaxan för de husvagnar och husbilar, hvilka under dansbandsveckan på Föglö ämna intaga vår skärgård. Ett beslut, hvars betänkligheter måste granskas med allvar, ty det blottar ånyo det åländska folkets utsatthet för godtycklighet, äfven om det här utgår från de egna leden. Visserligen måste ordning och rättvisa råda, men dock icke så att det kväfver det sunda näringslifvet och därmed vår själfstyrelses finansiella grundvalar.

Det är med ett visst vemod man åser hur den moderna nöjeskulturen breder ut sig, en kultur som sällan bidrager till det andliga förkovrandet eller den sedliga resningen. Dock, är det så att Embarsund Ab anser sig behöfva dessa besökares pengar, är det dock att föredraga att de stannar inom våra gränser snarare än att de söker sin utkomst annorstädes. Att landskapsregeringen dock afvisar sådana förmåner med hänvisning till "orättvisa mot andra nyttjare" ter sig på sitt vis konsekvent, ty en rabatt till denna kår vore i sanning en skymf mot de hederliga näringsidkare och ålänningar som dagligen nyttjar skärgårdstrafiken för sin ärliga utkomst. Måtte det åländska folket icke glömma hvarifrån dess sanna välfärd kommer – från arbetet och ordningen, ej från lättsinniga dansnöjen.

Fastlandets godtycke är en sak, men att våra egna makthafvare, dem vi anförtrott det åländska folkets oförytterliga rätt till autonomi, skulle tillåta en sådan oordning att billiga nöjen prioriteras framför det gedigna, vore en skandal. Låtom oss icke vika från de fäderneärfda principer som byggt vårt samhälle.

*J.S.*