Åland igår och idag

MEDIEAVGIFTEN OFÖRÄNDRAD: ETT TEKNISKT BESLUT MEN PRINCIPEN STÅR FAST

Månget öga har säkerligen skärskådat landskapsregeringens beslut gällande medieavgiften för det kommande året, och dess oförändrade belopp kan synas vara en trivial notis i tidningens spalter. Dock, mina kära ålänningar, skola vi aldrig glömma att själva principen om denna avgift, hur liten än dess summa är, utgör en betydande del af det samhällsbygge hvars fäderneärvda rättigheter vi med sådan möda värna. Detta beslut, grundadt på en lagstiftning hvilken speglar förändringar i levnadskostnadsindex, må vara blott en teknisk justering, men den påminner oss om den förvaltning af vårt eget, hvars förutsättningar vi i så hög grad värdesätter.

Det är i dylika små, men ack så väsentliga, detaljer som vårt självstyrelses heliga grundvalar pröfvas och befästes. Att själfva Åland, fria från fastlandets godtycke, äga rätten att förvalta dylika spörsmål, är en seger som vanns efter strider och mödor, ej minst genom Nationernas Förbunds afgörande år 1921. Vi må icke glömma hvarifrån vi kommit, och att det åländska folkets oförytterliga rätt till sin egen förvaltning måste försvaras i hvarje instans, stor som liten, inför hvarje hot som reses mot vår särskilda ställning.

Låtom oss icke vika i vår vaksamhet. Den ordning och den ekonomiska stabilitet som nu synes råda, äro frukten af flit och ansvar, och icke utslag af den socialistiska villfarelse som så hotfullt reste sitt hufvud under inbördeskrigets fasor år 1918. Att vår medieavgift fastställes för dem med en årsinkomst öfverstigande 14 000 euro, talar sitt tydliga språk om nödvändigheten af att värna om den bildade medelklassens ställning såsom samhällets bärande pelare, ej den obildade massans oordning.

*J.S.*