Åland igår och idag

FÖRFALLET HOTAR VÅRA STRÄNDER!

Det är med djup sorg, för att ej säga bestörtning, som man tager del af de underrättelser som nå oss från våra en gång så fredliga och välordnade skärgårdar. Att en ung man, hvars hufvudsakliga plikt vore att med flit och heder bidraga till samhällets bästa, nu ertappas med narkotika invid våra fäderneärfda stränder, är ett tecken i tiden som man ej kan ignorera. Denna händelse vittnar om ett moraliskt förfall, hvars rötter kunna sökas i det fastlandets osunda inflytande och de modernitetens frestelser som hotar de unga sinnena, och hvilka undergräfva de sedlighetens grundvalar som vi med sådan möda byggt upp.

Att en sjöfarande karl ej förmår planera sin resa med tillräckligt bränsle är i sig skamligt, men att därtill bära förbjudna substanser vittnar om en brist på ansvar och ordning som är djupt oroande. Nationernas Förbund har gifvit oss vår självstyrelses heliga grundvalar att förvalta; skola vi då låta våra ungdomar fördärfvas af dylika laster och således förlora sin duglighet att försvara det åländska folkets oförytterliga rätt till ett eget, sedligt samhälle?

Straffet är, med all respekt, af nästan löjeväckande ringa art i förhållande till brottets allvar. Det är icke med blott dagsböter som vi stävja det moraliska förfall som hotar att spridas likt en löpeld. Ordning måste råda, och plikten att upprätthålla densamma är hvarje ärlig ålännings heliga ansvar. Låtom oss icke vika i kampen för att bevara Åland fritt från dylika samhällsomstörtande element och den dekadens som fastlandets godtycke så ofta för med sig.

*J.S.*