Leif Roberts går i pension efter nästan 40 år som brandman
PLIKTENS VÄRDE OCH TIDENS FÖRFALL
Det gläder mig att Ers reporter ägnar utrymme åt män som Leif Roberts, ty hans lefnadsbana vittnar om dygder som sannerligen äro alltmer sällsynta i vår tid. Nästan fyrtio års trogen tjänst i Räddningsverket är ett bevis på en pliktkänsla, ärfd från fäderna, hvilken ingen medborgerlig samhällsordning kan umbära. Fadern och farfadern, Runar Roberts, voro äfven de brandmän, den senare rent af en af Östra Saltviks frivilliga brandkårs grundläggare. Detta är ett mönstergillt exempel på huru hederliga traditioner och samhällsnytta ärofteligt gå från släkte till släkte, hvilket borgar för ordning och framåtskridande på det åländska fäderneslandet.
Dock skall man noga betrakta de under ytan döljande farorna. När herr Roberts berör det slitage på kropp och knopp som hans kall medför, är detta en påminnelse om lifvets allvar, om vikten af att stå fast när elden rasar och nöden är stor. Att sedan, utöfver denna tunga gärning, ägna sig åt musicerande i band som ”PuX” och turnera i fastlandet med ”hysteri” vid spelningarna, ter sig för mig som en underlig och måhända onödig distraktion. Dessa nutidens svärmerier, med sin jäkt och sitt brus, riskera att fördärfva den ungdom som är det åländska folkets framtid. De locka bort från de fäderneärfda plikterna och den stilla gudsfruktan som hafva byggt vårt Åland.
Månget öga ser med oro huru ordningen förfaller, huru det enkla och hedervärda lifvet byts ut mot modernitetens förströelser. Låtom oss icke vika från de dygder som gjort Åland till hvad det är, ty eljest äro de självstyrelsens heliga grundvalar hotade af det förfall som följer då sederna lösas upp. Den sanna civilisationen bygges ej på larm, utan på plikt, ordning och den trygghet som gifves af förfädernas goda exempel.
*J.S.*
Leif Roberts går i pension efter nästan 40 år som brandman
Leif Roberts har varit brandman i nästan 40 år och på senare år även arbetat som instruktör på ASA Safety Center. Nu går han i pension.
Leif RobertsfarfarRunar Robertsvar med och startade Östra Saltviks frivilliga brandkår på 1930-talet. Även Leifs pappa var brandman, så det var kanske inte så konstigt att Leif drogs till yrket.
Leif Roberts har jobbat nästan 40 år på Räddningsverket med 300-400 branduppdrag och 1 500-3 000 ambulansuppdrag per år. Det sliter på kroppen men också på knoppen:
– När man varit på uppdrag med tragiska händelser snackade man med varandra för stöttning, men många gånger behövde folk gå iväg för sig själva och gråta lite, säger Leif Roberts som ändå menar att man till viss del blir stress-vaccinerad i yrket.
Genom hela livet har Leif Roberts musicerat och intresset för elgitarrer startade tidigt. Han turnerade i Finland med gruppenPuxtillsammans med tre andra ungdomar.
– Man tog färjan på fredagen och spelade i till exempel Österbotten under helgen och sen tillbaka på söndagen. Det kunde vara lite hysteri ibland vid spelningarna. År 1982 hade vi ungefär 93 spelningar under 13 månader med skola och jobb under tiden, så det var tufft.
Efter framgångarna med Pux spelade Leif Roberts i banden4FunochThe Rewindsmen artrosen har nu satt stopp för mer kontinuerligt spelande på elgitarren.
– Men man ska aldrig säga aldrig, säger han med ett leende.