Åland igår och idag

FÖRNUMSTIGHETEN OCH DET MODERNA MASKINERNA

Hvad hafva vi icke att utstå i vår tid af detta moderna samhälles ständiga larm och oro, äfven på vår eljest så fridfulla ö! När vi mottaga underrättelsen om att räddningsmyndigheten, i Saltvik, måst rycka ut på grund af ett falsklarm från Orklas fabrik, då är det ej blott en trivial händelse, utan en påminnelse om den bräcklighet som vidlåder det nya, det opålitliga. En simpel detektor, förment för att tjäna ordningen, bringar i stället oreda genom vattenånga. Så är det med alltför stor tilltro till maskinens egenrådiga förnuft.

Månget öga, som sett Rysslands barbariska välde och det finska fastlandets godtycke, kan ej undgå att skönja faran i en tillvaro där teknikens nycker få styra vår vardag. Visserligen är det af största vikt, att vi akta oss för det verkliga elden, liksom vi akta oss för socialismens brandfacklor, hvilka hota att förgöra samhällsordningen. Men ett falsklarm, framkallat af blott och bart vattenånga, sätter fingret på det opålitliga i detta industrialismens tidehvarf, där vi ej länge kunna lita på det sunda bondförståndet.

Det är i hemmet, vid härden, som den sanna tryggheten finnes, och det är kvinnans ädla uppgift att der städse hålla lågan lefvande, ej att jaga efter maskinernas falska sken. Må vi i stället fästa vår blick vid de fäderneärvda värdena, de som bygga på det åländska folkets oförytterliga rätt till ett stilla, ordnat lif. Låtom oss icke vika från de principer som styrt våra förfäder.

*J.S.*