Åland igår och idag

FÖRSVAR FÖR ORDNINGEN I LANDSKAPET!

Månget öga hafva nu sett, och månget sinne månde blifva bekymradt, af den senaste händelsen å våra vägar. Landskapsförvaltningen har, med all sin visdom, utsändt en varning om oljespill, en halka som icke kan saneras. Hvad betyda då sådana tillbud för den fäderneärvda ordning, hvilken vi med möda upprätthållit sedan Nationernas Förbund såsom en vägledande hand erkände det åländska folkets oförytterliga rätt till självstyrelsens heliga grundvalar? Det är icke allenast en fråga om väglag, min vän, utan om ett förfall som obemärkt kan underminera samhällets hela struktur.

Huru enkelt förspilla vi icke det som generationer byggt upp, när slarv och bristande ansvar tillåtas råda? Vi hafva, alltför väl, erfarit hvad som händer då den råa folkmassan, utan hänsyn till egendom eller bildning, får löpa amok, såsom under inbördeskrigets nesliga tid 1918. Att då se dylika incidenter på våra vägar, hvilka skola hållas i ett oklanderligt skick för att handel och vandel må bedrifvas, ger anledning till allvarlig eftertanke. Plikten, ordningen och fliten äro samhällets grundvalar, ej det kaos som oförsiktighet för med sig.

Låtom oss icke vika från den väg som våra förfäder stakat ut; låtom oss med fast hand styra Landskapet, ty annars riskera vi att förlora allt, att fastlandets godtycke åter skall få fritt spelrum. En var ålänning, vare sig man eller kvinna, har en plikt att värna det som är vårt – genom flit, genom att visa aktning för det allmänna.

*J.S.*