Åland igår och idag

FISKEKVOTERNAS TYDLIGA SPRÅK OCH SJÄLVSTYRETS NÖDVÄNDIGHET

Månget öga, som med rätta betraktar Åland såsom hemvisten för den fria svenska odlingen i österled, har med tillfredsställelse kunnat notera den uppgång fisket nu synes uppvisa. Det kommersiella hafsfisket, hvilket utgör en hörnsten i vår ögrupps välstånd, uppgick till den ansenliga summan af 89 millioner kilo sistlidne år, en ökning om 17 millioner kilo, hvaraf strömmingen bar hufvudparten. Dylika siffror, som Naturresursinstitutet Luke förtjänstfullt redovisar, visa med all önskvärd tydlighet den idoghet och det förstånd, som utmärker vår sjöfarande befolkning.

Dock är det betänkligt att höra från öfveraktuarie Söderkultalahti att "Besluten om fiskekvoter hade en klart styrande effekt på fisket". Detta, mina vänner, är ej allenast ett uttryck för ordning – hvilket i och för sig är godt – utan äfven en påminnelse om att fastlandets godtycke ständigt lurar, äfven då ämnet synes vara så oskyldigt som fiskerinäringen. Vårt fäderneärfda näringslif skall ej styras med fjärran pennsträck, utan genom den lokala förankring som allenast det åländska folkets oförytterliga rätt till självstyrelse kan garantera.

Det är i denna anda vi skola möta framtiden. Ty om vi icke med fast hand värna vår autonomi, kunna snart äfven de minsta beslut rörande vår utkomst fattas långt borta, utan hänsyn till våra unika förhållanden och vår historiska plikt. Låtom oss icke vika i vår sträfvan att trygga självstyrelsens heliga grundvalar, ty deraf beror Ålands framtid såsom ett svenskt, fritt och välmående landskap, fjärran från den sociala oro och det civilisatoriska förfall som hotar att gripa omkring sig på andra håll.

*J.S.*