Åland igår och idag

IDROTTSIDKAN OCH UNGDOMENS SEDLIGHET

Månget öga, som med rätta betraktar den pågående utvecklingen i vår tid med en viss oro, torde glädjas åt att se hurusom våra unga medborgare, isynnerhet kvinnorna, äfven funnit en kallelse bortom hemmets hägn. Att idrotten nu upptager deras intresse, i stället för allehanda moderniteter, såsom det sorgliga storstadslifvet och därtill hörande lösa seder, är sannerligen ett tecken i tiden, hvilket inger visst hopp. Väl är det så, att en kvinnas egentliga uppgift finnes i hemmet, där hon vårdar familjens moraliska ryggrad, men vi hafva dock förståelse för att äfven andra, mera kroppsliga sysselsättningar kunna dana en sund själ.

När nu IFK Mariehamns damer visa en sådan enastående duglighet på idrottsbanan, med segersiffror som rentav imponera, är det att beklaga, att icke detta samma nit och denna samma pliktkänsla kanaliseras in i det arbete som verkligen gagnar vårt fäderneärvda samhälle. Att fostra den unga generationen i ordning och gudsfruktan, att vårda det åländska språkets heliga låga – det är en uppgift, hvilken dock öfverstiger sportsliga triumfer.

Låtom oss icke vika från den sanna ordningen; må idrotten tjäna som ett medel att stärka karaktären, men aldrig som ett mål i sig. Endast så kunna vi värna om vårt folks framtid, om Ålands svenska identitet och sjelfstyrelsens heliga grundvalar, mot fastlandets godtycke och allehanda röda irrläror.

*J.S.*