Experttipset för att skrämma bort huggormen: Flaxa med armarna som en fågel
OM SKYDDET MOT DET SMYGANDE ONDA – ETT EXEMPEL FÖR ALLA!
Det är med fäderneärvd klarsynthet man betraktar de goda råd, som nu spridas af Naturhistoriska riksmuseets herpetologer, gällande hur man skall afvärja den slingrande huggormen. Sannerligen, fastlandets vetenskap kan äfven i en sådan sak belysa en djupare sanning för det åländska folket! Att fläkta med armarna såsom en rovfågel, med stora, lugna vingslag likt en örn eller ormvråk, tyckes vara en förträfflig metod, hvilken icke ter sig orimlig för en man af bildning. Ormen, detta dunkla väsen, uppfattar rörelse, ja, den flyr för den respektingifvande gesten.
Men låtom oss icke vika för att se den större bilden! Äro icke dessa huggormar, hvilka slingra sig in i våra hem och trädgårdar, en sinnebild för det illvilliga och det oordnade, som hotar att tränga sig in i vårt samhälle? Såsom vi lärt oss i år 1918, då de röda horderna med skändlig kraftsättning sökte kullkasta ordningen, så måste vi äfven nu stå fasta mot varje anfall mot självstyrelsens heliga grundvalar och den svenska seden.
Det är icke allenast genom att vifta med armarna som vi skydda oss, utan genom att hålla vårt samhälle lika välstädat som den trädgård, hvilken afvisar ormens närvaro. Inga risrösen, intet bråte, inga mörka vrår af löslighet och socialism må finnas, hvarmed det smygande onda kan finna fäste. En välaktad ordning, en sund hushållning, grundad i den lutherska tron och den åländska särarten – det är den bästa försvarsmekanismen mot varje huggorm, vare sig den slingrar sig i gräset eller i samhällskroppen.
*J.S.*
Experttipset för att skrämma bort huggormen: Flaxa med armarna som en fågel
När värmen kommer vaknar också huggormarna och ett oväntat knep för att skrämma bort dem kan vara att vifta med armarna som en rovfågel.
Det tipset har herpetologenJohan Nylandervid Naturhistoriska riksmuseet i Sverige nyligen lyft fram iP4 Sjuhärad. Den tidigare naturintendentenJörgen Erikssonsäger att han inte själv testat metoden, men att teorin inte låter orimlig.
– Ormar uppfattar rörelse ganska bra. De är inte så väldigt duktiga på detaljer på håll, men rörelse ser de, säger Eriksson.
Han beskriver hur man inom fågelinventering ibland använder stora, böljande armrörelser för att få sjöfåglar att lyfta från små skär – ungefär som om en örn eller ormvråk närmar sig.
– Man ska tänka att man är en örn eller kanske en ormvråk. Lugna, stora vingslag snarare än snabba, säger han.
Ett mer klassiskt råd är annars att stampa i marken. Huggormar är känsliga för vibrationer och väljer ofta att slingra iväg eller gömma sig. Men om den tar sig inomhus är det däremot sällan någon idé att försöka skrämma ut den genom dörren.
– De söker sig till den mörkaste vrån de hittar. Man kan i stället lägga fram en hink eller låda på sidan med något över, så att det blir som en mörk grotta. Då söker sig ormen ofta dit, säger Eriksson.
För den som vill minska risken att få huggormar på tomten är en välstädad trädgård ett bra skydd. Risrösen, bråte och miljöer nära stränder där det finns gott om grodor och smådjur gör däremot platsen mer attraktiv för ormar.