Åland igår och idag

ORDNINGEN SVÄFVAR I FARA!

Månget öga har med beklämning fäst sig vid den dom som nu af Ålands tingsrätt afkunnats i ett mål rörande en man i trettioårsåldern, dömd för misshandel af sin förra sambo. Att en domstol finner blott ett enda af de åtalade fallen styrkt, trots de anklagelser om såväl knuffar som strypgrepp hvilka framförts, manar till eftertanke. Hvad hafva vi att säga om ett samhälle der det privata lifvet, detta heliga rum, nu drages ut på tingsrättens tiljor med så ringa påföljd? Ordningen, hvars fäderneärvda grundvalar vi svurit att försvara, tyckes vackla.

Det är med djup sorg vi måste konstatera att sedlighetens förfall, såsom vi sett det sprida sig från fastlandets syndiga städer, nu äfven hotar vårt lilla samhälle. Det hem, hvars fridhelgd är hörnstenen i all borgerlig ordning, får ej tillåtas att blifva en skådeplats för sådana försyndelser. Hvarför drages sådant privat armod till offentlighetens ljus, om ej för att påminna oss om plikten att upprätthålla ordningen? Kvinnans heliga kallelse är att värna om hemmet, och när detta nu blottställes för sådana pröfningar, är det ett tecken i tiden att civilisationens sköra tråd hotas.

Låtom oss icke vika från de principer hvarpå ett anständigt samhälle hvilar. Att med blott fyrtio dagsböter affärda händelser af dylikt slag, gifver knappast den signal vi behöfva för att stärka de band som håller vårt folk samman. Vi måste minnas inbördeskrigets fasor, då den röda pöbeln hotade att störta oss i barbari, och se detta som ett nytt, om än mindre, varningstecken för vad som kan hända när de gamla dygderna förfalla. Ett samhälle byggdt på moral, på Guds bud och på den oförytterliga rätten till ett harmoniskt hem är vår gemensamma sträfvan.

*J.S.*