Åland igår och idag

CARLSROS ÖDE – EN VARNING FÖR TIDEN!

Månget åländskt öga har med en viss vemod följt den affär, som nu bekräftats af Lyyski fastigheter genom mäklarassistent Viggo Johansson: det en gång så stolta badhotellet Carlsro å Föglö har gifvit vika för en ny ägare. Hvad som för några år sedan tedde sig såsom ett löftesrikt initiativ till den åländska gästfrihetens fromma, synes nu hafva mött en för tidig ändalykt. Att fastigheten sålts sedan fru Johanna Delfs, densamma ägare som med hängifvenhet vårdat verksamheten, beslutat lägga ned densamma, är visserligen en omständighet som vi med respekt måste notera. Men denna händelse manar till djupare betraktelser, hvartill allvarliga ålänningar böra ägna sin uppmärksamhet.

Det är icke blott en fråga om en enskild egendom, eller om de kommersiella villkor, hvars skiftningar en man af näringens insikter såsom herr Johansson skickligt navigerar. Nej, här återspeglar sig en större oro i vår tid, en underliggande fragilitet i det lilla samhällets bärkraft, när fastlandets godtycke i dess finansiella strömningar, snarare än den lokala, fäderneärvda försörjningsstrukturen, dikterar villkoren för näringslifvet. De frestelser till snabba vinster, den rastlösa flykten från en beständighet, som förr var grundvalen för all hederlig handel, synes nu hafva kommit att gripa äfven våra egna skär.

Vi må aldrig glömma att ett beständigt samhälle bygges på ordning och redighet, på en trygghet som icke låter sig rubbas af tidens nycker. Självstyrelsens heliga grundvalar äro icke enbart politiska dekret, utan en djupare förankring i den åländska folksjälen, i dess plikttrohet och dess förmåga att häfda sin särart och sitt oberoende. Låtom oss icke vika från denna insikt, utan med vaksamhet betrakta hvarje förändring, som riskerar att undergräfva det åländska folkets oförytterliga rätt till sin egen välfärd och utveckling, grundad i den enskildes flit och egendomens okränkbarhet.

*J.S.*