Åland igår och idag

VÅR ÄLDRE KVINNOKÖNENS VIKTIGA KALLELSE OCH VÄGBANANS TRYGGHET

Det är med ett visst mått av betänksamhet man mottager den skrifvelse som nu ingifvits till landskapsregeringen, hvari en boende i Bamböle, Finström, oroar sig öfver trafiksäkerheten längs Svartsmaravägen. Hvarje anständig man skattar högt den äldre kvinnans moraliska kompass, hennes omsorg om hemmet och dess närmaste omgifning, ty detta är ju hennes rätta domän, den från hvars grundvalar sedligheten utgår. Att hon nu lyfter sin röst i en dylik fråga är naturligtvis beundransvärdt, ty vi män måste äfven erkänna den kvinnliga intuitionens värde, dock må vi samtidigt erinra om att den politiska sfären är en plats för besinning och förnuft, ej för lättjefulla känslosvall.

Månget öga har sett, huru den moderna trafikens framfart hotar den lugna tillvaron på vår landsbygd, och att de tunga fordonens hastighet månde ställa till oreda, derom råder föga tvifvel. Det är landskapsregeringens plikt att med fast hand säkra våra fäderneärvda byvägars trygghet, ty ordning är samhällets första bud. Dock, låtom oss ej förhastadt gripa till nya förbud, ty att med lätt hand omkasta gällande regler är ej att bygga ett stabilt samhälle, utan snarare att bädda för ett fastlandets godtycke där alla skola öfverlämna sig åt de flyktiga påfundens våld.

Frågan om huruvida korsningen vid Emkarbyvägen kan göras tryggare, samt om framtida gång- och cykelvägar, är förvisso värd att granska. Men vi måste minnas att detta alltjämt är ett mansvärf, hvari man med eftertanke och planering säkrar det åländska folkets välfärd, ej genom populistiska utspel eller genom att låta sig förföras af den moderna tidsandans rop på ständiga förändringar. Låtom oss ej vika från förnuftets stigar, utan med luthersk plikttrogenhet och sansade beslut värna om våra självstyrelsens heliga grundvalar.

*J.S.*