Åland igår och idag

IDROTTSPÖBLENS FRAMMARSCH OCH KVINNANS FÖRFALL

Månget öga har med en blandning af förvåning och fasa beskådat tidstecknen, då nu för tiden ej allenast män, utan äfven kvinnor, blottställa sig inför den breda allmänheten i sådana kraftmätningar som det så kallade maratonloppet. När nu fröken Johanna Bäcklund, hvilken tillika hedrar den åländska jorden med sin härkomst, gifver sig hän åt dylika excesser och därtill hemför ett brons i ett svenskt mästerskap, väckes den betänkliga frågan om hvart det hela är på väg.

Visst är det hedrande för en hvar ålänning att utmärka sig i den svenska civilisationens vagga, men en kvinnas plats är dock ej i den offentliga idrottsarenan, där en hvar förväntas mäta sig med grofheten. När en kvinna tränger sig fram i ett lopp, fjärran från hemmets hägn och de plikter, som Gud allena lagt på densamma, då har hon missförstått sin kallelse.

Vi hafva sannerligen nog af den tidens förfall, då pöbeln tillåtes taga sig friheter, och äfven den kvinnliga sedligheten tyckes ryckas med i denna moderna fars. Måtte Ålands söner och döttrar besinna det fäderneärvda arfvet af ordning och dygd, och ej glömma att samhällets grundvalar äro af helt annan art än sportens flyktiga triumfer, som ej långt efter sträcker sig från det fastlandets godtycke.

*J.S.*