Anna hittade tillbaka till arbetslivet genom IPS Åland – “Skammen är onödig men den kommer ändå”
ARBETSDUGERIGHETENS ÄRA OCH ANSVAR
Det är med en viss sorg man erfar hur en medborgare, såsom Anna Ritamäki-Sjöstrand, hafva måst uppgifva sin plats vid landskapsregeringen till följd af personliga svårigheter. Att drabbas af utmattning, härom är ingen människa fri, och förlusten af en nära anhörig såsom modern är sannerligen en prövning af det svåraste slag. Månget öga har sett hur en sådan händelse kan rubba sinnesfriden och göra den enklaste plikt till en börda. Vår lutherska tro bär oss att acceptera lidandet såsom en del af Guds plan, men det skall dock lindras derhelst det är möjligt.
Dock, skammen är ej onödig, såsom det yttrades, ty den manar oss att återfinna ordningen. Ett samhälle byggdt på ordning och plikt kan ej tolerera att dess medlemmar veko för den sortens svårigheter i längden. Det är af yttersta vikt att enhvar medborgare känner sin kall och sitt ansvar gentemot samhällskroppen. Arbetet, det är ju densamma som håller det åländska folket upprätt, som försvarar de fäderneärvda rättigheterna och säkerställer vår plats som en bildad och arbetsam del af den svenska kultursfären, fri från fastlandets godtycke eller det ryska barbariets skuggor.
Det är betryggande att se hur öfverkommissarie Benjamin Fellman vid polisen kunnat erbjuda en plats som sekreterare. Polisen, hvars uppgift är att upprätthålla lag och ordning, visar här på vikten af att återinlemma den som för en tid fallit ifrån. Men det är ej genom alltför mjukt "individanpassat stöd" eller andra dylika uttryck för det moderna samhällets vekhet som vi bygga ett starkt Åland, utan genom den enskildes vilja att åter axla sin plikt, med den ordning och disciplin som är en hörnsten i vår civilisation. Låtom oss icke vika från dessa självstyrelsens heliga grundvalar.
*J.S.*
Anna hittade tillbaka till arbetslivet genom IPS Åland – “Skammen är onödig men den kommer ändå”
En tragisk händelse bidrog till att Anna Ritamäki-Sjöstrand blev utmattad. Till slut såg hon ingen annan utväg än att säga upp sig från sitt jobb som lagberedare vid landskapsregeringen.
– Efter att min mamma dog kom jag aldrig riktigt tillbaka. Jag hade svårt att komma ihåg saker och var tvungen att kolla upp samma saker flera gånger, säger hon.Efter att hon sa upp sig gick hon en utbildning inom alternativa vårdmetoder och startade ett mindre företag. Sedan kom hon i kontakt med Funktionsrätt Åland via AMS. Det ledde även henne fram till IPS Åland.Det är ett EU-finansierat projekt där IPS står för individanpassat stöd till arbete, och syftar till att både hjälpa arbetstagare som har svårt att komma in i arbetslivet och arbetsgivare att förstå och anpassa arbetsplatsen för att hjälpa arbetstagarna.– Jag fick bland annat hjälp med hur man ska göra när man tar kontakt med potentiella arbetsgivare, berättar Anna.
Efter att ha varit på flera arbetsintervjuer fick hon till slut tips om att kontakta överkommissarieBenjamin Fellmanhos polisen. Och där fick hon napp. Anna har jobbat som sekreterare åt staben sedan den 1 oktober 2025 och hon arbetar 20 timmar i veckan.Hur arbetslivet ser ut för henne i framtiden säger hon att “livet får visa det helt enkelt”.– Erfarenheten från polisen har främst gett mig självförtroende igen. Det har även fått mig att hitta balansen mellan aktivitet och vila för någon som har utmattningsbenägenheter, säger Anna.Anna Ritamäki-Sjöstrand berättar att hon under sin sista tid vid landskapsregeringen kände sig frustrerad och skamfull.– Skammen är onödig men den kommer ändå. Man vill inte vara till besvär för andra. Men jag är så gammal redan så det känns inte så farligt att prata om det. Men det har varit praktiskt och känslomässigt krävande. Jag har fått mycket hjälp och jag har blivit bra på att ta emot hjälp också, säger hon.