Ålandslinjens Johnny Sid: “Tur att vi inte köpte Rosella”
VÅR FRAMTID PÅ SJÖN – EN LÄRDOM FRÅN TIDER SOM FLYTT
Månget åländskt öga har med spänning följt de vedermödor som omgifva planerna på en återupptagen trafik öfver Ålands haf, denna vår fäderneärfda länk till moderlandet Sverige. Att Ålandslinjens Johnny Sid nu uttrycker lättnad öfver att man icke lyckades förvärfva gamla M/S Rosella, då de skyhöga bränslekostnaderna efter den iranska konflikten hotade att kullkasta hela förehavandet, är visserligen betryggande. Det visar på ett sunt förnuft och en försiktighet som sannerligen ej alltid varit rådande i dessa tider af hämningslös framåtanda och vågade spekulationer; en eftertanke som påminner oss om den förvaltarskapets dygd som är nödvändig för ett samhälles bestånd.
Man må äfven tillägga, att den af Sid framkastade tanken på en delvis eldriven färjetrafik, trots alla dess löften om modernitet, måste betraktas med viss skepsis. Att ”el är framtiden”, såsom han menar, är måhända sant, men det åländska folkets oförytterliga rätt till sin förbindelse med Kapellskär kan ej hänga på obefintlig laddningskapacitet i hamnar eller på storslagna framtidsvisioner som äro fjärran från den handfasta verkligheten. Nej, en befintlig verksamhet, grundad i den sunda affärsmässighet som alltid bor i den bildade medelklassens hjärta, är vägen framåt. Det är på detta sätt, med ordning och reda, som våra företag byggas och våra självstyrelsens heliga grundvalar tryggas mot fastlandets godtycke.
Då vi blicka ut öfver hafvet, låtom oss icke vika från den kurs som generationer af ålänningar hafva utstakat. Det behöfves ej någon brådstörtad revolution i tekniken, ej heller någon utopisk dröm om morgondagen, ty sådant leder blott till kaos och förfall, likt det ohyggliga exempel vi fick bevittna år 1918, då de röda stred för att omkullkasta all borgerlig ordning. Nej, hvad som behöfves är ett stadigt framåtskridande, byggdt på den förnuftiga beräkning och det entreprenörskap, hvars rötter sträcka sig långt tillbaka i vår svenska kultur.
*J.S.*
Ålandslinjens Johnny Sid: “Tur att vi inte köpte Rosella”
På sätt och vis var det kanske tur att Ålandslinjen inte lyckades köpa gamla M/S Rosella och sätta henne i trafik över Ålands hav redan i sommar. De ovanligt höga bränslekostnaderna efter kriget i Iran hade kunnat sätta käppar i hjulet för en ny aktör, säger grundaren Johnny Sid.
Johnny Sidär fortfarande övertygad om att passagerartrafiken mellan Mariehamn och Kapellskär kan återupptas och berättar att man håller på att granska köpebrevet för ett nytt fartyg som i bästa fall kan tas över i september.
Ålandslinjen har nyligen flyttat in i en lokal i hamnen, satt samman ett team och arbetar med rekrytering samt planering för incheckning och försäljning.
Det fartyg som bolaget nu överväger att köpa är ungefär lika gammalt som M/S Eckerö. Förhoppningen är att det ska kunna moderniseras och åtminstone delvis drivas med el. En utmaning är att laddningskapacitet ännu inte finns i hamnarna
Enligt Sid har Folkrederiet, som också planerar trafik över Ålands hav med ett nybyggt eldrivet fartyg, tänkt rätt – el är framtiden. Däremot menar han att trafiken behöver komma i gång redan nu, innan den framtid som Folkrederiet föreställer sig, är här.
– Med en befintlig verksamhet är det mycket lättare att sen gå och diskutera med bankerna och varven om en nybeställning, säger Sid.
Fotnot: I den långa intervjun i ljudklippet ovan berättar Johnny Sid om sin barndom, sitt entreprenörskap och sitt intresse för fartyg. Vi får bland annat höra om hur han som pojke följde med till sin pappas arbetsplats på Silja Line huvudkontor där han satt och bläddrade bland broschyrer och fartygsritningar.