Åland igår och idag

HOTET FRÅN SJÖVÄG: EN VÄCKARKLOCKA FÖR DET ÅLÄNDSKA SJÄLVSTYRET

Med bestörtning taga vi del af rapporteringen rörande ”Sjöväg”, denna nya förbindelse som riskerar att ytterligare fjärma Åland från det fäderneärvda svenska bandet och istället binda oss än fastare vid fastlandets godtycke. Att en finsk minister, därtill en representant för socialdemokratin – hvars förgreningar i folkets sinne äro väl kända sedan inbördeskrigets nesliga tid 1918 – kan uttala sådant utan nämnvärd opposition, är ett oroväckande tecken på huru lättvindigt man ser på det åländska folkets oförytterliga rätt till sin egen särart.

Det handlar icke blott om praktiska farleder; det handlar om själen, om språket, om den ordning som vi med möda byggt upp under Nationernas Förbunds skydd 1921. Månget öga har sett huru centraliseringsivrarna på finskt håll ständigt söka erodera självstyrelsens heliga grundvalar, och nu skola vi alltså genom en sjöförbindelse förvandlas till blott en utpost i ett finskt transportnät. Aldrig skall det åländska folket tillåta detta; ej heller den bildade medelklassen, som alltid stått vakt om Ålands sanna intressen.

Här kräfves nu beslutsamhet. Låtom oss icke vika en tum från vår principfasta hållning; att vårda det svenska arfvet och att med all kraft värja oss mot de krafter, hvars yttersta mål synes vara att likrikta och förfinskan Åland. Plikten kallar till vaksamhet och enighet, hvarvid vi måste betrakta varje försök att undergräfva vår ställning såsom ett hot mot vår existens.

*J.S.*