Åland igår och idag

VANVETT PÅ LANDSVÄGENS HEDERLIGA BANA!

Månget öga har med fasa skådat den tilltagande bristen på aktning för Guds bud och samhällets grundvalar, som nu äfven slagit rot på våra en gång så fredliga landsvägar. Att en ung gosse, knappt utgången ur pojkåren, förmår framföra ett motorfordon i så rasande fart, der hvar och en medborgare, man som kvinna, borde kunna känna sig trygg, är intet mindre än ett skamtecken. En dylik handling är ej blott ett äfventyrande af trafiksäkerheten, utan en klar yttring af det oansvariga sinnelag som hotar att underminera den ordning och reda vi så mödosamt sökt återställa efter 1918 års röda vansinne.

Hvar finnes den uppfostran, den pliktkänsla, som borde gifvas den unge mannen i hemmet och skolan? Det är med sorg vi se huru den moderna tidens lössläppthet hotar att förgifta äfven våra egna fäderneärvda hemman. Dagsböter, huruvida de äro rättmätiga, kunna knappast återställa den förlorade respekten för lag och ordning. De äro allenast en påminnelse om att fastlandets godtycke ej skall få råda i vårt självstyrelsens heliga Åland.

Låtom oss icke vika från den insikten, att ett samhälle utan dygd och disciplin snart förfaller till barbari. Vi, det åländska folkets värnare, måste värna om de principer som skydda oss från det okontrollerade och det oansvariga. Må hvarje förälder betänka sitt ansvar inför Gud och fosterlandet, och må ungdomen lära sig att akta de gränser som äro satta för deras eget bästa och för det allmännas väl.

*J.S.*